Språkö. Smaka på ordet. Ett språk, som utgör en ö, någonstans långt ute i havet, utan kontakt med omvärlden? Enspråkiga människor som isolerat sig för att bevara sitt modersmål? Eller en ö, med goda förbindelser till omvärlden, där man följer med och är en del av samhället runt omkring? En ö, där människor med olika språk och kulturell bakgrund bor och i olika grad är i interaktion med varandra.
I Magma-studien Svenska språköar och finska utskär används begreppet svensk språkö i ett brett perspektiv. Studien ger en bakgrund till hur begreppet språkö använts i Finland och presenterar aktuell forskning om svenska språköar i Finland. Studien går igenom alla de 16 officiellt enspråkigt finska orter där det finns en svensk skola eller en svensk klass och ger också en kort översikt över "finska rum" i enspråkigt svenska kommuner och över "samiska rum" som ligger utanför samernas hembygdsområde.
Ingen typisk språkö
Det finns ingen typisk språkö, men många av språköarna delar samma utmaningar. En del av utmaningarna är direkt kopplade till dagvård och skola. På de så kallade traditionella språköarna, Tammerfors, Uleåborg, Kotka och Björneborg, är intresset för svensk dagvård i vissa fall så stort att man varit tvungen att skapa långa kölistor, främst för finskspråkiga familjer. Att hitta behörig svensk personal till dagvård och skola är en återkommande utmaning, att få ekonomin att gå ihop är en annan. En av de privata svenska skolorna på språköarna tampas med sjunkande ekonomiskt stöd från kommunen och i en annan är man orolig för att statsandelarna till privatskolorna eventuellt kan skäras ner i framtiden. Flera skolor har tvingats kämpa för att hitta lösningar till hur skolskjutsar ska betalas eller för barnens rätt till skolkurator.
Andra utmaningar hänger ihop med kulturellt och socialt kapital. Svensk- och tvåspråkig verksamhet på språköarna kretsar främst kring skolorna och daghemmen. För unga vuxna och vuxna, speciellt de som inte har barn, finns sällan verksamhet på svenska. En orsak är att de unga i stor utsträckning söker sig bort från hemorten då det är dags för tredje stadiets utbildning. En annan kan vara att de svenskspråkiga på språköarna är så tvåspråkiga att många inte har ett behov av att skapa nya "svenska rum". En tredje orsak kan vara väldigt få språköar har tidningar eller webbplatser där man kan hitta samtlig svensk- eller tvåspråkig verksamhet i staden. Verksamhet som lyckas förena finskspråkiga invånares intresse för det svenska och nordiska med de svensk- eller tvåspråkiga invånarna finns i olika grad, en viktig aktör är de lokala Pohjola-Norden föreningarna.
Svenska för vem?
För vem finns den svenska skolan och det svenska daghemmet i Finland? Frågan har dykt upp flera gånger under utredningsarbetets gång och det finns inget entydigt svar. Frågan har också aktualiserats i och med debatten om tvåspråkiga skolor, vilken pågått allt sedan 2011. En del av dem som jobbar i skolorna och i daghemmen på språköarna anser att dörrarna självklart ska vara öppna för vem som helst – också för dem som inte har svenska som hemspråk. De här lärarna och barnträdgårdslärarna gör allt de kan för att stärka barnens språkkänsla och försöker få föräldrarna att förstå att barnen också behöver stöd för skolspråket hemifrån. Vissa daghem tar däremot inte emot barn som inte har svenska i hemmet – för att man anser att arbetsbördan blir för tung, både för barnet och för personalen.
Intervjuade föräldrar och lärare betonar vikten av att barn hör och använder svenska eftersom vardagen, utom i klassrummen, levs på finska. Flera av de intervjuade hoppades också att finlandssvenska medier skulle bli bättre på att inkludera de svensk- och tvåspråkiga på språköarna i sin rapportering.
Förståelsen för behovet av svenska skolor och daghem i enspråkigt finska kommuner varierar från ort till ort. Klart är att majoriteten (de finskspråkiga) eller de nyckelpersoner som representerar majoriteten (bildningsdirektörer med flera) måste förhålla sig positivt till minoriteten och till tvåspråkigheten för att man ska uppnå goda resultat. Så är också fallet på de flesta språköar. Rapporten visar ändå att kommunernas information utåt om utbudet av svensk dagvård, utbildning och fritidssysselsättning i vissa fall är mycket bristfällig. Det är svårt att hitta den svenska skolan eller det svenska daghemmet på kommunens webbplats.
Då det gäller information om finsk dagvård och utbildning i svenska kommuner eller samisk dagvård utanför hembygdsområdet är bristen på information ännu mer påfallande än på de svenska språköarna.
Offentliga instanser kunde öka svenskans och även andra språks synlighet på språköarna. Att kommuner som erbjuder service på svenska inte gör det med flaggan i topp, stolta över vad man uppnått, är ledsamt. Att staten och kommunerna fortfarande blundar för samiska familjers behov och rättigheter klingar dåligt 2013. Att man på Åland i vissa kretsar är orolig för att landskapets ställning som enspråkigt svenskt skulle hotas om man erbjöd finska eller tvåspråkiga dagvårdslösningar eller fördjupad undervisning i finska, känns som ett minne från förra århundradet.
Eldsjälar viktiga
På språköarna har eldsjälar med rektorer, lärare, barnträdgårdslärare och föreningsaktiva i spetsen inte stirrat sig blinda på antalet personer med svenska som registrerat språk. De har trott på sin sak och fått andra att tro på den - speciellt föräldrar, som oberoende av hemspråk, trott på att just den svenska skolan är det bästa alternativet för deras barn.
Arbetet med rapporten har visat att det finns många livskraftiga svenska språköar i Finland. De här språköarna fungerar dels som ambassadörer för svenskt och tvåspråkigt arbete dels som platser där barn oavsett språklig bakgrund får en möjlighet att få dagvård och gå i skola på svenska.
De svenska domänerna eller institutionerna såsom skolorna och föreningarna spelar en viktig roll i att upprätthålla språköarna. Finlandssvenska fonder har också haft en avgörande betydelse. Men bakom samtliga "svenska rum" på språköarna finns också eldsjälar, tidigare och nuvarande, vilkas insatser är ovärderliga. Att eldsjälarna är så pass betydelsefulla gör en del språköar väldigt sårbara. Eldsjälarna får därför inte lämnas ensamma. De måste backas upp av sina kommuner och få stöd i resten av Svenskfinland.
