Namninsamlingen för ett godkännande av samkönade äktenskap aktualiserar frågan om den evangelisk lutherska kyrkans inställning till frågan.
Biskop Björn Vikström har aviserat tre olika alternativ; att kyrkan säger nej till vigsel av samkönade, att den viger samkönade eller att den frånsäger sig vigselsrätten och nöjer sig med en välsignelseakt.
Kyrkan är inte redo att fatta något beslut också om samhället skulle gå in för att öppna äktenskapet för homosexuella och lesbiska par. På församlingsplanet finns ett uttalat motstånd, vilket gör att kyrkan skyndar långsamt. Skiljelinjen går dessutom inom kristenheten. Andra kyrkor och fria samfund tar avstånd från samkönade äktenskap.
Motståndarna hänvisar till att både katolsk och ortodox kristenhet inte godkänner homosexuella parförhållanden. För katolikerna är Guds skapelseaviskt det avgörande och den förverkligas endast genom äktenskap mellan man och kvinna. På ortodoxt håll befattar man sig inte med frågor av detta slag, trots att skäl säkert skulle finnas. Genom att frågan inte existerar lyckas den ortodoxa kyrkan - paradoxalt nog - slå vakt om sin popularitet.
Men för den lutherska kyrkan finns ingen återvändo. Den stora frågan är vad kyrkomötet beslutar om och när det gör det. En parrelation identisk med äktenskapet mellan man och kvinna lär det inte på långa tider bli. Av teologiska skäl, liknande katolikernas.
Men kan en välsignelse komma i fråga?
Ett formulär för en välsignelsegudstjänst som mellan 2005 och 2009 användes i Sverige och som påminner om välsignelsen av ett borgerligt ingånget äktenskap kan tjäna som modell. Efter att svenska riksdagen i maj 2009 godkänt en äktenskapslag som ger homosexuella rätt att ingå äktenskap godkände också Svenska kyrkan samma år vigsel av enkönade par.
I formuläret för välsignelse betonas att föreningen mellan två homosexuella är en livslång och trogen gemenskap. De tu ber Gud och kyrkan stödja dem i deras kristna liv. Välsignelsen är inte en privat handling, utan den uttrycker kyrkans tro på vad Gud vill.
Teologiska kommittén i Sverige motiverade sitt ja till en kyrklig välsignelse med att det bibliska skapelseperspektivet ger utrymme för förändring, därför att skapelsen är en pågående process. I sin relation till Gud, till andra människor och till skapelsen blir människan sig själv. Varken könet, etniciteten eller den sociala rollen kan stå i vägen för relationen. I sina liknelser åskådliggör Jesus hur illa det är om formen får bli förmer än innehållet, sabbaten viktigare än människan och äktenskapet viktigare än relationen. Bibelutläggningen är argument för en större öppenhet också i förhållande till homosexuella.
I debatten om kyrkan och de homosexuella åberopas från motståndarhåll en så kallad klassisk kristendom. Det är en statisk tro som inte är öppen för förnyelse och förändring oavsett tid och rum. En sådan gudsbild formas mera av Traditionens makt och rädsla för det främmande än av en levande tro på en levande Gud som sagt: se jag gör allting nytt.
En omprövning måste vara möjlig i allt som har med människosyn, gudsbild, kyrkosyn och samhälle att göra. Men detta är en process som tar tid. Den evangelisk lutherska kyrkan är säkert inte på långt när mogen för ett vigselbeslut. Också om riksdagen inom ett några år skulle fatta beslut om samkönade äktenskap.
Av biskopens tre alternativ är ett nej det mest sannolika. Det andra skulle så splittring. Välsignelse alternativet skulle lösa den gordiska knuten på ett trovärdigt sätt. Trovärdigt därför att kyrkans primära uppgift är att förmedla Guds välsignelse. Medan vigselrätten är maktspråk som ytterst ankommer den världsliga makten. Genom att avstå från vigselrätten skulle kyrkan också med bevarat anseende besparas från splittrande och upprivande stridigheter. Men det ska mycket till för att kyrkan ska avstå från en juridisk rättighet den haft under alla år.
Att rättvise aspekter och teologiska argument talar för en välsignelse borde kunna accepteras av en kyrka som förkunnar människors lika värde och kärlek.
Kyrkan ska bli vid sin läst och välsigna människor av olika slag, både hetero- och homosexeulla par, som vill räkna med Gud i sina relationer.
