De kommunala ideologierna

Vilka är dina liberala värderingar inför kommunalvalet och på vilket sätt betjänar de mitt Helsingfors? Så lydde en av de intelligentaste frågor jag har fått som kandidat i årets kommunalval.

Lugn, jag ska inte missbruka den här kolumnplatsen till att göra valpropaganda för mig själv. Jag ska i stället försöka reflektera över i vilken mån partiernas ideologier återspeglas på det kommunala planet. Uppgiften är inte alldeles lätt.

Jag börjar med att citera mitt svar till den liberalt sinnade väljaren: "I allmänhet är väl ideologierna sådana att de snarare kommer till uttryck på riksplanet, där man beslutar om socialpolitikens, beskattningens, den ekonomiska politikens etc. huvudlinjer.
Men liberalism innebär ju frisinne och tolerans och så ekonomisk frihet, så av det kan man dra slutsatser också för kommunalpolitiken."

På den klassiska höger-vänster-skalan är det kanske lätt att se vissa skiljelinjer också i kommunalpolitiken. De finns förstås i olika avseenden, men låt oss fokusera på den mest uppenbara: det allmännas ansvar kontra det privata.

Förenklat uttryckt vill väl (de i princip socialistiska) vänsterpartierna att samhället, alltså i detta fall kommunen, ska sköta all service även om det kostar. Det sistnämnda är såtillvida lite ironiskt att kommunalskatten ju - bortsett från grundavdragets effekt, som i och för sig är betydande - är proportionell, inte progressiv, såsom den statliga inkomstskatten. Det betyder att låg- och särskilt medelinkomsttagare drabbas hårdare av en höjd kommunalskatt.

På högerkanten vill man gärna om nu inte "privatisera" så åtminstone utkontraktera kommunala tjänster till privata företag. Om kvaliteten kan garanteras är allt väl, men alltför ofta har priset getts för stor vikt på kvalitetens bekostnad. Kommunalskatten vill man gärna hålla så låg som möjligt, i enlighet med principen om ett lågskattesamhälle där var och en ska få bestämma så mycket som möjligt om sina pengar, och vara något av sin egen lyckas smed.

I det politiska mittfältet ställer man sig mer pragmatisk än ideologisk: huvudsaken är att kommunerna ansvarar för att servicen fungerar, vem som producerar den kan avgöras från fall till fall. Inställningen till kommunalskattens nivå är också pragmatisk: det beror på behovet ...

Om man sedan försöker fokusera frågan om ideologierna i kommunalpolitiken på partierna, är det för de traditionella partiernas del likaså lätt att identifiera vissa skiljelinjer:

Vänsterförbundet och socialdemokraterna tillämpar, med en viss gradskillnad, vänsterideologin som betonar kommunens odelade ansvar.

Inom samlingspartiet finns visserligen lite olika chatteringar, men man följer i princip det klassiska borgerliga högerreceptet som beskrevs ovan.

Centern är ju i Finland alltjämt ett rätt ruralt parti, vars "ideologi" befinner sig på en lite annan dimension än den klassiska höger-vänster-skalan. Centern vill slå vakt om de mindre kommunerna, särskilt på landsbygden.

Svenska folkpartiet är också lätt att placera på den kommunalpolitiska skalan: ett borgerligt parti i den politiska mitten vars särskilda uppgift är att slå vakt om svenskans position även i kommunerna. Men också det där enda riktigt liberala partiet, som betonar mångfald och tolerans.

Också det gröna partiet låter sig uttydas på kommunalplanet: ekologisk hänsyn i högsätet, även om partiets politiska linje i övriga frågor ofta är diffus. Somliga talar till exempel varmt för närdemokrati, andra vill ha jättelika kommuner. En del lutar mer mot vänster, andra mer mot höger ... Liberalt är partiet dock, i princip.

Men hur är med kristdemokraterna? Deras traditionella honnörsteman saknar mer eller mindre helt en dimension som kunde påverkas kommunalt: abort- och alkoholpolitiken, religionsundervisningen i skolan och så vidare. Hurudan är en kristdemokratisk kommunalpolitik? Nu duger det inte med att svara att allom gott, och ingen ont - det står på varje partis agenda, liksom det kristna kärleksbudet.

Och så har vi det verkligt stora frågetecknet: Det sannfinländska partiet. Negativa till EU - har inget med kommunerna att skaffa. Negativa till euron - dito. Positiva till fler poliser och ökade försvarsutgifter - tyvärr inget kommunerna kan påverka. Mot partistöd (även om de gladeligen själva tar emot sådant) - kommuner ger mycket blygsamma bidrag till partiernas verksamhet. Vill minska biståndet - inte på kommunernas agenda.

Vill stävja invandring - inte heller, utom då det gäller hur kommunerna behandlar sina invandrare. Sannfinländarna vill inte ge invandrare "privilegier", det vill säga samma grundrättigheter som andra. Se där en kommunalpolitisk dimension hos detta parti! Men - räcker den? Och märker ni de negativa förtecknen?