Boken låg där, lite undanskuffad på en hylla lågt nere i den vackra bokhandelns svenska avdelning. Den var förföriskt röd och hade tygbeklädda pärmar och kändes underbart "bokaktig" i mina fingertoppar. Vad bättre var, jag hade nyligen läst om nyöversättning och tolkningen av de 154 dikterna som gäckat läsare och litteraturvetare i århundraden och tänkt att man borde bekanta sig med dem när tillfälle ges. Och nu var tillfället här. Ut ur bokhandeln vandrade ägaren till William Shakespeares sonetter i översättning/tolkning av Eva Ström (Lind&Co, 2010).
Först gick jag bara omkring på stan med min bok under armen, och kunde av okända mänskors reaktioner läsa in vem som visste vilken skatt jag hade kommit över. Förstulna ögonkast på bokens pärm och ett skiftande leende gjorde oss till konspiratörer; upptäcktsresande i en annan tid. Att det verkade lite snobbigt att skylta med boken slutade jag snabbt bry mig om; vem skulle täckas gömma undan ett så vackert ting?
Så begynte jag småningom läsa och vilket äventyr det blev! De 154 poemen behäftas med många hemligheter och olösta gåtor - inte minst beroende av det faktum att författarens levnadsöde och livshistoria ju lämnar oss med så många frågetecken - vem var William Shakespeare? Skrev han allt som tillskrivits honom? Vilken var hans bakgrund och hans relation till maktens män och kvinnor? Men även utan alla frågor som nog aldrig kommer att få något svar, så är detta dikt som inte utan orsak bestått sedan slutet av 1500-talet (ungefär... också om detta tvista de lärde). Det är vackert, roligt, passionerat, högstämt, grovt, roligt och hjärteknipande, briljant och ställvis gräsligt patetiskt. Autenticiteten och frågan om vem som redigerat sonetterna, hur dedikationen ska läsas och hur man egentligen ska förhålla sig till det faktum är merparten av dikterna är skrivna till en man förblir fortsatt olösta. Och var "the Dark Lady" de facto en svart kvinna och inte alls en brunett?
Eva Ström, själv hyllad poet, har gjort ett fantastiskt arbete och säger själv i förordet:
"Att jag ändå trots alla föregångare vågat ett försök beror på att ett översättningsarbete framför allt är ett sätt att verkligt noga läsa en text. Att översätta är att inse hur mångskiktad och rik Shakespeares originaltext är: att tolka texten blir att välja en väg av många möjliga."
Ströms läsning är intelligent och det ska villigt medges - utan översättning och tolkning skulle åtminstone jag komma till korta, den ålderdomliga engelskan öppnar sig inte lätt ens för den som annars läser rätt obehindrat på detta vår tids lingua franca. Och om man mot förmodan skulle klara av det intrikata språket så är Ströms närläsning och tolkningsnycklar av nöden ändå; koderna i det elizabethanska England är säkert för de flesta av dagens läsare trots allt väldigt främmande? Och Eva Ström är befriande ärlig i ovanstående citat, hon ger inte sken av att ha löst alla gåtor, hon ger oss sin lärda tolkning och säger "här är ETT sätt att läsa dessa texter". Skönt och generöst. Att hon dessutom, med ett modernt uttryck ändå lyckats behålla rim och meter och att dessa på något undantag när håller och är alltigenom musikaliska och klockrena förhöjer läsupplevelsen och parallell-läsningen ytterligare.
109 O never say that I was false of heart, Though absence seemed my flame to qualify; As easy might i from myself depart As from my soul, which in thy breast doth lie: That is my home of love: if I have ranged Like him that travels I return again, Just to the time, not with the time exchanged, So that myself bring water for my stain. Never believe, though in my nature reigned All frailties that besiege all kinds of blood, That it could so preposterously be stained To leave for nothing all thy sum of good: For nothing this wide universe I call, Save thou my rose, in it thou art my all
Säg aldrig till mig att min känsla ljugit, fast avstånd kanske dämpade min röst, nej, lika gärna från mig själv jag flugit som från min själ, den bor ju i ditt bröst. Du är min kärleks hem; om än jag strövat trolöst omkring så har jag kommit åter punktligt i tid, fast tiden mig har prövat, min skuld blir ren av tårarna jag gråter. Tro aldrig - fastän sinnet mitt befolkas av alla svagheter en mänska har - att något kunde så orimligt tolkas att ingenting blev av din godhet kvar: Vår vida värld blir intet utan dig Du är min ros, du är mitt allt för mig.
Eva Ström säger:
"Min förhoppning är att man genom att läsa mina tolkningar och kommentarer lättare ska kunna ta sig an Shakespeares originaltexter, njuta av deras ojämförliga språkliga rörlighet och framför allt av hans bråddjupa insikter i det mänskliga psyket. Sonetterna är en utmaning, känslomässigt och intellektuellt, en oöverträffad njutning och ett sällsamt äventyr".
Jag kan bara hålla med, bedårad och förtjusad, förtrollad och lätt förryckt. Var ska detta sluta?
---
William Shakespeare: Sonetter, tolkning och kommentar Eva Ström, Lind& Co (2010)
