I år fyller Minoritetsombudsmannens byrå 10 år. Byrån grundades år 2001 för att främja minoriteters och utlänningars ställning och rättigheter i samhället. I praktiken bl.a. uttalar sig byrån om processer och attityder som berör minoriteters ställning, fungerar som nationell rapportör om människohandel och ingriper då diskriminering skett. År 2010 behandlade byrån ca 850 fall av diskriminering ca 150 frågor om människohandel. Dessa är endast de fall som rapporterats.
Diskriminering på arbetsplatsen eller könsdiskriminering ligger inte på Minoritetsombudsmannens bord. Man kan fråga sig ifall det skulle vara vettigt att placera all form av diskriminering på ett och samma ställe, i form av en diskrimineringsombudsman. På så sätt kunde man koncentrera expertisen och göra det lättare för medborgaren att veta vart hon eller han kan vända sig, oberoende av vilken form av diskriminering det gäller. För diskriminering är vad byrån ser ut att vara sysselsatt med redan idag, trots att namnet bara talar om minoriteter.
Nyligen tillfrågades Minoritetsombudsman Eva Biaudet om sin vision för verksamheten, om huruvida byrån om ytterligare tio år kommer att vara lika stor, dubbelt större eller inte längre behövas. Ombudsmannen svarade att hon hoppas att byrån är dubbelt större. Och det krävs säkert också i dagens Finland; byråns personal på ca 10 personer verkar vara fullt sysselsatta som det är, och klimatet för tolerans är inte gynnsamt. Ifall all form av diskriminering skulle flyttas till byrån skulle det säkert också kräva minst en fördubbling av resurserna.
Ändå kunde man hoppas att det kommer en dag då byrån inte längre behövs.
