Nya Svenskfinland i stöpsleven

I en Vbl-analys kommenterar Kenneth Myntti Krister Ståhlbergs förslag till tre svenska kommuner.

"I dag har vi 49 svensk- och tvåspråkiga kommuner, varav 31 fortfarande har svensk majoritet. Hur ser d
stilade kommunreform som regeringen har initierat?

Buden är många, men professorn och statsvetaren Krister Ståhlberg anser att vi borde ersätta allt det nuvarande med tre svenskpräglade storkommuner och en brukarstyrd svensk service i storstäderna.

För det första kunde landskapet Österbotten med undantag av vissa östliga finskdominerade och Seinäjokiattraherade delar bilda kommun Österbotten med svensk majoritet.

Väståboland, Kimitöön, Hangö och Raseborg kan – eventuellt förstärkta med Ingå och Sjundeå - bilda en svenskdominerad kommun i sydvästra Finland medan kommunerna i Östra Nyland rekommenderas gå samman till en tredje kommun med ett starkt svenskt inflytande.

De svenskspråkiga som finns i storstäder som Helsingfors och Åbo kunde enligt Ståhlbergs modell garanteras svensk service via någon form av funktionellt självstyre, närmast förverkligat genom separata upphandlingsorganisationer.

Går Kyrkslätt, Esbo och Vanda med i en metropollösning för huvudstadsregionen är det också möjligt för Ingå och Sjundeå att ansluta sig till samma sällskap. Tanken bygger på att metropolen förverkligas i en eller annan form och att de svenskspråkiga i den vevan borde få tillgång till någon form av brukarstyrd service.

Krister Ståhlberg utgår i sitt förslag för att regeringen i vilket fall som helst kommer att driva igenom kommunreformen och att det i ett sådant läge är konstruktivt att förlänga regeringens egna tanketrådar. Kommunstrukturlagen kompletteras med en ny kommunallag som kommer att ge helt nya instrument för närdemokrati och påverkningsmöjligheter inom de nya storkommunerna.

Tillräckligt stora, svenskpräglade kommunhelheter ger med andra ord utrymme för närdemokratiska modeller av typ delkommunlösningar inom de nya storkommunerna. Men vad har hänt efter att Ståhlberg på seminariet den 13 oktober torgförde sina idéer?

Jo, reaktionerna på Ståhlbergs teser har överlag varit negativa bland de berörda finlandssvenska makthavarna. Vasas fullmäktigeordförande och mest kände storkommunivrare Håkan Nordman (SFP) fastslog att idén om en enda kommun i landskapet Österbotten saknar både realism och förnuft.

Nordman var förhållandevis försynt i den intervju Vasabladet (22.10) publicerade, men i Pohjalainen (22.10) var han desto tydligare i sitt budskap. Här påstod Nordman att en svenskdominerad mammutkommun i Österbotten skulle göra finskspråkiga till spelknappar och pantfångar.

Enligt Nordman är det inte sunt att bygga upp en kommun på svenskspråkig majoritetsgrund, så länge en sådan majoritet över huvud taget existerar. En mammutkommun vore enligt honom heller inte funktionell eftersom de stora avstånden skulle få en negativ inverkan på demokratin och servicen.

Nordmans uttalande är intressant med tanke på de argument han under lång tid har använt för att sälja sin storkommunala idé till grannkommunerna. Själv verkar Nordman inte för Vasas del lita på den funktionella delkommunförvaltning som tidigare har erbjudits Vasas grannkommuner.

Nordmans uttalande kan också vägas mot att Ståhlbergs kommun Österbotten nästan exakt motsvarar det nuvarande landskapet. Nordmans åsikt att Vasa skulle mjölkas ur och förtvina i kommun Österbotten (Pohjalainen 22.10) måste rimligtvis också vara vägledande för hur han ser på Vasas position i det nuvarande landskapet.

Ju mer makt vi delegerar till landskapsnivån desto mer lider Vasa, enligt Nordman. Kan man inte tvärtom tänka sig att Vasa som regionhuvudstad vore betjänt av att samtliga kommuner i landskapet skulle dra åt ett och samma håll?

Till exempel kan Vasa centralsjukhus och dess vård på svenska knappast räddas på annat sätt än att landskapets samtliga kommuner sluter upp mangrant bakom det. Denna kraftsamling vore möjlig att åstadkomma inom ramen för en österbottnisk storkommun samtidigt som vi inte längre skulle behöva vare sig Österbottens förbund eller Svenska Österbottens förbund för utbildning och kultur.

Därmed inte sagt att Ståhlbergs modell vore på något sätt mer realistisk och lättare att genomdriva än det Stor-Vasa (en produkt av nuvarande Vasa jämte dess närmaste grannkommuner) som Håkan Nordman brinner för. Men onekligen känns det lite konstigt att en ledande SFP:are värnar mer om en finsk majoritet än en svensk majoritet i kommunsammanhang.

Men så har Ståhlbergs förslag om mammutkommun också ställt tidigare föreställningar på kant. Kommundirektör Rurik Ahlberg i Korsholm, av vissa stämplad som fusionsmotståndare, känner sig tilltalad av Ståhlbergs samgångstanke.

– Förslaget är balanserat och omfattar hela landskapet utan att någon enskild kommun gynnas, vilket är en sund utgångspunkt. I många andra förslag till fusioner favoriseras stora centrum, säger Ahlberg i Hbl (15.10)

Ombytta roller, således, om vi tänker på konstellationen fusionsivare och -motståndare. Men Ahlberg hör till undantagen, de flesta beslutsfattare har i likhet med Nordman skjutit ner tanken om tre starka kommuner i Svenskfinland.

Pensionerade riksdagsmannen Ole Norrback (SFP) vill hellre diskutera service än kommungränser, Väståbolands stadsdirektör Folke Öhman anser att Ståhlbergs modell för sydvästra Finland är ologisk medan Kaj Bärlund (SDP) i Borgå ogärna vill föregå finansministeriets beredning.

Riksdagsledamot Maarit Feldt-Ranta (SDP) föredrar att de nya kommunerna bildas på basis av naturliga pendlingsregioner, riksdagsman Peter Östman (KD) tycker att kommun Österbotten blir ett för stort steg medan riksdagsledamoten Mikaela Nylander (SFP) i Borgå inte riktigt verkar vilja ta ställning i en vad hon tycker alltför svår diskussion. (Vega, Aktuellt 14.10).

Lovisas stadsdirektör Olavi Kaleva säger i Hbl (15.10) att Ståhlbergförslaget inte är från denna värld. Alla uttrycker sig lite på olika sätt, men gemensamt för dem alla är den personliga oviljan att diskutera kommunreformen i termer av språk.

Antagligen är det just här skon klämmer. Det som var ett naturligt och självklart element då nationen var ung - administrativa strukturer för landets båda nationalspråk - har med tiden utvecklats till något icke rumsrent till den delen vi talar om det svenska språket. Den kollektiva svenskan har med tiden ersatts med den individuella tvåspråkigheten.

Mekanismen spelade in i grundlagsändringen år 2000 och den fortsätter att spöka nu i den aktuella kommunreformen. Någon diskussion om administrativa strukturer för svenskan ska egentligen inte få föras i möblerade rum.

Något har hänt med oss finlandssvenskar. Alla vill leva i Svenskfinland, men få finlandssvenska beslutsfattare verkar vara beredda att fatta beslut som säkrar det.

Att nödcentralen uppenbarligen inte förstod de svenska socialdemokraternas akuta nöd under kongressen senaste veckoslut var om något ett ödets ironi. Så går det då svenskspråkiga politiska beslutsfattare förvandlas till allmänpolitiker."