Det känns ibland som om det blivit med böcker som med mode, att man ska följa trender. I synnerhet barn och ungdomar verkar vara utsatta för detta. Böcker blir film och film blir "franchising" av olika slag med nya böcker, prylar och kläder som barnen "ska ha" - Disney, Toy Story, Harry Potter eller Twilight, allt går åt som smör. Inget ont i sig med att ungdomar blir så tända på att läsa att de köar i flera timmar för ett exemplar av senaste Harry Potter. Samtidigt är det synd om denna iver sker på bekostnad av det övriga rika litterära utbud som finns tillgängligt - och som kunde ge ungdomar även andra kulturella och språkliga referenser än den anglosaxiska.
För fantastiska berättelser råder det ingen brist på heller på närmare håll.Ett exempel är Torkel Rasmussens berättelse om Áigin Lávra. Berättelsen, som är skriven på norska, är i och för sig inte så långt i från Harry Potter. Barn flyger, lär sig "trollkonster" och är med om stora äventyr. Men samtidigt lär sig läsaren en hel del om en värld som finns helt på riktigt, och som inte är så långt borta hemifrån, nämligen den samiska.
Áigin Lávra är en av 24 samiska ungdomar från alla delar av Sameland som utan att han själv förstår orsaken blir utvald att över en sommar delta i ett läger i Bassegohppi, en fängslande vacker holme och en samisk helig plats. Det visar sig att ungdomarna alla härstammar från förfäder som var noaidier, dvs traditionella samiska schamaner. Nu håller denna kunskap på att dö ut, så kvarvarande noaidier har samlat ihop barnen för att under en sommar överföra i alla fall delar av denna kunskap till nästa generation. Det blir en sommar av äventyr, magi, nya vänner, möte med fienden, spirande kärlek... Alla de ingredienser man hittar också i de populära amerikanska äventyren.
Men i stället för överdriven action eller kvick amerikansk humor får man vid sidan om lära sig om Samelands språkliga mångfald, samiska ord, platser, verkligheter. I en relativt kort och mycket underhållande berättelse öppnas nya språkliga och kulturella referensramar.
Om flera ungdomsböcker skulle erbjuda dylika nya perspektiv, kunde det ge upphov till ett större intresse bland ungdomar för världen utanför den anglosaxiska - och till och med kunskap om och intresse för helt nya språk och kulturer. Den litterära dieten som ungdomar får i sig i Finland kunde också gärna blandas lite mera med nordisk ungdomslitteratur. Till exempel skulle denna bok gärna få översättas från norska till svenska: det finns alldeles för lite samisk ungdomslitteratur som det är. Men svenskspråkiga barn skulle efter lite övning knappast heller ha några problem med att läsa norska eller danska - tvärtom. Genom att läsa historier på originalspråk skulle de märka hur nära språken är, vilket eventuellt kunde ge dem en starkare och mer självklar samhörighetskänsla men övriga Norden.
Det är en trevlig tankelek.
Torkel Rasmussen (2009) Áigin Lávra – Sommeren i Bassegohppi, Karasjok: CálliidLágádus. (101 sidor)
