Det kommer färsk statistik från USA, från US Census. Den säger ungefär detta: De rika amerikanerna blir rikare och de fattiga amerikanerna blir fler.
Det hela kommer kanske inte som någon överraskning, men vad som nog överraskar är själva snabbheten i utvecklingen.
År 1968 hade de rika amerikanerna en inkomst som med 7 gånger översteg de inkomster som fanns under fattigdomsgränsen (= 21594 dollar för en familj på fyra personer).
Motsvarande siffra idag är 14 gånger.
Det låter mycket, och det är väl ganska mycket.
Men siffrorna bevisar framför allt att de som har det bra ordnat med jobb och inkomster inte alls påverkas av ekonomiska nedgångar i lika hög grad som de som redan tidigare kämpar med dålig privatekonomi.
Ungefär samtidigt som den färska statistiken från US Census landar på datatskärmarna kommer också ett annat besked från Washington D.C.
President Barack Obama inledde sin presidentperiod med upprepade löften om skärpta skatter för de som tjänar mest (= individer med över 200 000 dollar per år och par med över 250 000 dollar per år).
Nu drar han tillbaka sina löften. Han kommer inte att hålla kvar skattelindringarna för de fattiga och han kommer inte att avskaffa skattelindringarna för de rika.
De kontroversiella skattelindringarna infördes under George W. Bush och har enligt många ekonomer effektivt bidragit till att skärpa inkomstklyftorna i alla delar av landet.
Många är nu mycket överraskade över budet från Washington. Barack Obamas eget svar är enkelt; om han inte hade givit efter för trycket från höger så skulle republikanerna ha drivit fram skattehöjningar för alla, något som inte bara skulle ha drabbat den enskilde skattebetalaren utan hela den ekonomiska tillväxten i USA.
Frågan är nu då vad all denna sifferrika statistik egentligen betyder på individplanet. Vilka är de direkta följderna för de som befinner sig på samhällets undre statistiska halva? Och vilka är följderna för samhällen som sådana, som kollektiv?
Svaret, eller åtminstone en liten del av svaret, kommer i en högintressant bok av de brittiska epidemiologerna Richard Wilkinson och Kate Pickett. Boken heter The Spirit Level. Why Greater Equality Makes Societies Stronger.
Bokens namn antyder en socialdemokratisk eller åtminstone vänsterpolitisk världsbild. Men så enkelt är det inte. Med hjälp av stora mängder undersökningar visar de två författarna att stora ekonomiska klyftor tenderar skapa en underklass av sjuka och deprimerade och utslagna människor. Vi har hört det förr, men vi har kanske inte sett statistiken som så tydligt visar att just detta är följden av en samhällsutveckling som gått i stå.
Huvudpoängen i den biologiskt anlagda boken är alltså denna; Människor är sociala varelser och i samhällen med stora skillnader i inkomst och levnadsnivå uppvisar de som befinner sig lägst ner på stegen allehanda patologiska tendenser.
Eller, som författarna skriver, "the relationships between inequality and poor health and social problems are too strong to be attributable to chance".
Ett exempel: en undersökning som under flera år pågick i Storbritannien visar att personer som jobbar som dörrvakter eller som tjänstebud eller som vaktmästare eller som allt-i-allon har en betydligt högre dödsrat i hjärtrelaterade sjukdomar och i cancer och i självmord än exempelvis chefer eller andra med högstatusjobb.
Problematiken kan också illustreras på ett annat sätt; arbetslöshet, eller hot om sänkta inkomster, leder till relativt kraftiga viktuppgångar på kort tid hos både kvinnor och män.
I samhällen med stora inkomstskillnader och med stor allmän ojämlikhet skjuter också antalet mord och självmord i höjden och där ökar också fenomen som spädbarnsdöd och tonårsgraviditeter.
Det finns också en uppenbart stark korrelation mellan stora sociala skillnader och samhällsproblem som exempelvis drogmissbruk.
Utslaget på exempelvis de amerikanska delstaterna visar statistiken på tydliga skillnader; många av delstaterna i norr, med relativt jämlika samhällsstrukturer som Minnesota och New Hampshire, klarar sig bättre i alla jämförande undersökningar än delstaterna i söder, som Missouri och Louisiana, med kvarvarande och relativt osynliga strukturer också från slavägandets dagar.
Poängerna i Wilkinsons och Pickets bok är dessa;
De varnar för ett tänkande som sätter ekonomisk tillväxt framom uttalade strävanden efter samhällelig jämlikhet och utjämning.
De varnar för ett tänkande som fokuserar på BNP och som därmed effektivt tenderar dölja höga våldstendenser och höga mordrater.
De påpekar slutligen också att stora sociala skillnader bidrar till upplösningstendenser i organiskt byggda samhällen, och människor som befinner sig lägst nere på den sociala skalan blir oroliga därför att de inser att deras position verkligen är i botten av en svårbruten hierarki.
Och följden av oron på individnivå är starkt ökade mängder av stresshormonet kortisol som i sin tur leder till ansamling av fett kring midjan som i sin tur leder till hjärtsjukdomar och diabetes och cancer och annat mänskligt otyg.
Det är naturligtvis ingen tillfällighet att de nordiska länderna och Holland och Japan framstår som skinande sociala fyrbåkar i Wilkinsons och Pickets bok, medan länder som USA, Storbritannien och Portugal intar bottenplatserna.
Våra samhällen bygger på en grad av social tilltro och ekonomisk utjämning som USA inte ens kommer i närheten av.
Om vi nordbor däremot kan beskrivas såsom varande mer lyckliga än andra människor, eller om amerikanerna är mer olyckliga än andra människor - på den frågan ger boken inget svar men nog en klar antydan.
Wilkinson och Picketts teser riktar sig åtminstone indirekt mot lyckoforskare som menar att individuellt svaga mentala tillstånd kan korrigeras med förbättrad tillgång till kognitiva beteendeterapier.
Detta tänkande, menar Pickett och Wilkinson, innehåller en paradox som inte är enkel att hantera, men som nog är enkel att definitionsmässigt utmanövrera.
Känslor av isolation, socialt utanförskap och ångest eller överdriven konsumism är nämligen inte en följd av individuella tillkortakommanden utan en direkt följd av samhälleliga mekanismer som leder till ojämlikhet och tillspetsade hierarkier.
Och där står forskningen idag.
Kate Pickett & Richard Wilkinson: The Spirit Level. Why Greater Equality Makes Societies Stronger, Bloomsbury Press, 400 sidor.
