I Six Degrees sommarnummer ingår en artikel om Umayya Abu-Hanna som flyttat till Finland för 28 år sedan från Palestina-Israel och som är aktiv inom de Gröna. I artikeln spår hon att den nästa stora konflikten inom integration är mellan invandrarna och finlandssvenskarna. Abu-Hanna upplever att finlandssvenskarna dominerar diskussionen om minoriteter i Finland och att finlandssvenskarna som den välbärgade minoriteten med fungerande nätverk gör det omöjligt för andra att föra fram andra kulturella alternativ. Sedan citeras hon på följande sätt: ”In the future the status of Swedish will be the same as other minority languages. They are going to lose out big time and I don’t think they’ll go quietly” (Six degrees, issue 6, 2009). Tydligen är inte finlandssvenskarna särskilt pop för Abu-Hanna. Redan tidigare har reserverade kommentarer angående finlandssvenskarna yppats från de Grönas håll. Osmo Soininvaara har t.ex. sagt att han är lättad över att inte tvingas i egenskap av minister hålla upp farsen av Finland som ett tvåspråkigt land. De Gröna har också förespråkat att man skulle få slopa svenska som undervisningsämne nära östra gränsen i förmån för ryska. De Gröna tycks vara inne på en linje där man ställer invandrarnas rättigheter som minoritet gentemot finlandssvenskarnas.
Själv tycker jag inte att man skall ställa minoriteter mot varandra. Ur mitt perspektiv ser det ut som en ”splittra och härska” -metod. Som finlandssvensk undrar jag varför inte den finlandssvenska samhällsorganisationen kunde utnyttjas som en möjlighet för integration? Klart att jag funderar vart Abu-Hannas strävan leder. Ifall inte finlandssvenskarna integreras i samhällets integrationspolitik och man istället vill montera ner finlandssvenskarnas traditionella ställning i landet så att alla minoriteter får lika behandling undrar jag vad det konkret betyder. FST borde antagligen slopas, skolorna skulle bli färre, den kommunala och statliga samhällsservicen på svenska för finlandssvenskar skulle sluta existera. Ja, visst blir det konflikt då. Men är det verkligen så vi vill ha det? Skulle det inte vara bättre att utreda de möjligheter som integrering genom det finlandssvenska kan erbjuda samhället och individerna?
För Finlandssvenskarna handlar invandring egentligen om att överleva och utvecklas. Redan nu finns det fler invandrare i Helsingforsregionen än finlandssvenskar. Givetvis består den här gruppen av massor av olika folkgrupper men i vissa fall kan de ha gemensamma intressen så som t.ex. i att förbättra hemspråksundervisningen. Klart att finlandssvenska skolor och daghem inte är en prioritet om inte en del av dem skulle beröras personligen t.ex. genom att deras barn skulle gå i en finlandssvensk skola. Om integrationspolitiken inte förändras i Helsingforsregionen kommer allt fler invandrare att se finlandssvenskarna som ett hot och ett till hinder eftersom svenska krävs för kommunala och statliga ämbeten . Även majoritetsbefolkningens negativa attityd gentemot svenska färgar av sig
Jag kan förstå att från en invandrar- eller majoritetsbefolkningssynvinkel kan te sig på det här sättet. Jag kan heller inte säga att jag är objektiv. Det är jag inte, som finlandssvensk kämpar jag för mina rättigheter och vill hellre försöka arbeta för fungerande integrationsspår genom det finlandssvenska till samhället. Jag gör det för att min världsbild och uppfattning av Finland har alltid formats genom det finlandssvenska system som jag gått igenom. Jag uppfattar det som naturligt att finlandssvenskarna skall axla ansvar för integrationen och även få den möjligheten.
Klart att man i Helsingforsregionen främst använder finska men den som vill lära sig svenska först borde tillåtas göra det. Istället kunde man fundera på vilket sätt de även skulle erjudas möjligheten att lära sig finska. På finlandssvenskt håll kunde man undersöka hur man kunde hjälpa människor i olika livssituationer i integrationsprocessen och även hur man kunde utnyttja de nätverk vi har som hjälpmedel i integrationsprocessen.
Så, jag hoppas att den följande stora konflikten inte kommer att vara mellan invandrare och finlandssvenskar utan att andra lösningar kan hittas.
