Redaktör Greta Lång-Tennberg har besökt exotiska Mongoliet och ger i denna reseskildring bilden av ett land, där ekonomin – tack vare naturtillgångarna – växer så det knakar.
Det låter kanske otroligt, men så är det faktiskt. Fattiga Mongoliet är år efter år i världstopp vad gäller ekonomisk tillväxt. Under rekordåret 2011 hade landet världens största ekonomiska tillväxt; hela 17,3 procent. Hemligheten är de ofantliga naturresurserna. Här finns mineraler av alla de slag – koppar, guld, kol, molybden, flusspat, uran, järn med mera. Rikedomar som den gamla nomadkulturen inte har utnyttjat. Än idag lever en tredjedel av mongolerna som nomader – åtminstone en del av året.
Riskfylld draghjälp
För att dra nytta av naturresurserna behöver Mongoliet hjälp; modern teknologi och know how, bättre infrastruktur och mycket annat. "Hjälparna" står i kö och knackar på det fattiga landets dörr. De erbjuder den ena hjälpen efter den andra – och vill naturligtvis få del av vinsten också. Den enorma tillväxten är samtidigt förknippad med risker. Gruvdriften tär på naturen både vad gäller föroreningar och rent slitage. Det nationella självbestämmandet kan också vara i fara i sällskap av globala storföretag.
Mongoliet verkar ändå kunna hantera sin attraktiva position rätt klokt. Företag som grundar sin verksamhet på naturresurser, ska enligt lagen till övervägande del vara i mongoliska händer. Staten lägger dessutom beslag på en del av vinsten och slussar in pengar i nationella fonder, som används till att utveckla infrastrukturen och utbilda folk – ja, man betalar till och med ut en sorts dividend till befolkningen.
Medborgarlön för unga
Alla mongoler under 18 år får varje månad 20000 tugrug (ca 12 euro). Summan är inte svindlande, men nog kännbar när en tredjedel av befolkningen lever under fattigdomsgränsen på 20 dollar per månad. Tidigare fick alla medborgare den här månatliga "dividenden", men för att bekämpa inflationen så betalas summan nu bara ut till de unga.
Hur mäter man framtidstro i ett land? Är antalet nyfödda barn ett sätt att mäta? Nyblivna småbarnsmamman Enkhtuya blev själv förvånad när hon plötsligt såg en massa gravida kvinnor överallt.
– Först trodde jag att det berodde på att jag själv var gravid, men sedan kollade jag upp det. Folk föder faktiskt mera barn nu än tidigare. Jag tror att det har att göra med att de ekonomiska utsikterna upplevs som goda, säger Enkhtuya.
När Sovjetunionen kollapsade och det sovjetiska biståndet till Mongoliet försvann så sjönk antalet barnafödslar per kvinna till 1,35. I fjol hade siffran stigit till 2,19.
Kvinnorna på kommande i nytt folkhem?
Mongoliet vill förädla sina råvaror och exportera färdiga produkter. Det är viktigt också med tanke på sysselsättningen. Påfallande många mongoler söker ivrigt businesskontakter runt om i världen för att få fart på sina egna små företag. Så till exempel trämöbelföretagaren Zaya Ochirbat, som också är ordförande för Mongolian Association for Businesswomen and Professional Women. Föreningen har just firat 20-års jubileum i huvudstaden Ulan Bator. Kvinnorna har vind i seglen, menar Zaya och hänvisar till en pinfärsk lag, som ger kvinnliga företagare förmånliga och långfristiga lån.
– Vår förening har över 20000 medlemmar i tio underavdelningar – för allt från hantverk och ekoprodukter till yrkeskvinnor inom ekonomi och journalistik. Alltfler kvinnor grundar egna företag nu när de kan få lån på så goda villkor, säger Zaya förnöjt.
På kvinnornas jubileumsutställning fanns det underbara hantverk, naturmediciner och mycket ekoprodukter. Alldeles särskilt populärt verkar havtornet att vara. Jag blev först förvånad när jag såg det rara bäret, som jag är van att plocka vid stränder. Trots att Mongoliet inte har något hav så växer havtorn här också – och det smakar minst lika gott som hemma. "Rena rama hälsokuren", intygar kvinnorna och presenterar den ena brandgula produkten efter den andra.
I fjolårets parlamentsval tredubblades kvinnorepresentationen. Den är nu 12 procent, vilket låter blygsamt för oss, men förändringen är snabb. En orsak är att man har infört könskvoter för att få med kvinnorna i viktiga samhälleliga positioner.
Norge och Finland presidentens förebilder
En av pådrivarna bakom kvinnokvoten är president Tsachiagijn Elbegdordzj. Han säger sig också annars vara mån om att fördela det goda, som utvecklingen för med sig, till hela befolkningen. Presidenten har det nordiska välfärdssamhället som sitt ideal. Oftast nämner han Norge som förebild, men också Finland vill han ta exempel av. Det gäller bland annat i kampen mot det gamla samhällsgisslet korruptionen.
– Vi måste förklara noll-tolerans mot korruptionen för den är inte bara en tjuv utan en livshotande fiende", säger presidenten. Korruptionen hotar också byggandet av det demokratiska medborgarsamhället, där Mongoliet redan har kommit en god bit på väg med flera lyckade val bakom sig.
Tanken är kanske naiv, men jag blir inte kvitt den. Tänk om Mongoliet kunde bli ett slags förebild för andra u-länder för hur man kan ta sig ut ur u-landsträsket. Jag har träffat businessmän, som tycker sig se tecken på det. En del afrikanska länder är till exempel intresserade av hur Mongoliet gör när landet sluter avtal med globala företag utan att stå på knä och tacka och ta emot vad som helst.
Nomadkultur på upphällning?
Luftföroreningarna är värst! Det svarar de flesta mongoler på min fråga om vad, som bekymrar dem mest. Och luften är bedrövlig inne i huvudstaden Ulan Bator. Värst är den under vinterkvällar, när folk värmer sina ger – de traditionella bostadstälten – och tillreder mat med undermålig koks. Luften kan bli så stickande att det nästan gör ont att andas. Ett statsstött projekt pågår för att byta ut de gamla kaminerna och spisarna till nya och miljövänligare typer, men projektet går långsamt.
Mongoliet är i snitt världens mest glest bebodda land men ändå trängs alltfler i huvudstaden Ulan Bator. Närmare hälften av befolkningen bor i huvudstadstrakten. Många av de fattiga, som flyttar in från landsbygden, saknar ID-papper och andra förutsättningar för att klara sig. Med dåliga transporter och tusentals kilometer till hembyn behöver de ofta hjälp för att komma igång.
Jag träffade en ung frisörska, Battsetseg, som fått hjälp av organisationen FLOM (som får understöd från finländska kyrkans missionsförening Såningsmannen) med att fixa sina ID-papper. Hon fick också utbilda sig och klarar sig bra idag.
Fast många överger nomadlivet och blir bofasta stadsbor så finns det också många, som aldrig skulle flytta in i ett modernt hus. På en presskonferens nyligen fick president Elbegdordzj frågan om nomadkulturen börjar höra historien till. Presidenten, som själv är född och uppvuxen som nomad i en ger, såg förbryllad ut och funderade en god stund innan han svarade.
– Nomadkulturen är ju urgammal och har under flera århundraden kunnat anpassa sig till väldigt olika omständigheter. Och vet ni vad? Många har försökt invadera vårt land, men vi bryr oss inte – vi bara flyttar på oss.
