Globaliseringen tystar svenska rum
I veckans gästkolumn skriver journalisten Henrik Helenius om globaliseringens konsekvenser för bruksorter i Svenskfinland:
Nu känns följderna av globaliseringen av också i Svenskfinland. När den ena fabriken efter den andra stänger och avskedar folk tystnar även många av de finlandssvenska industriarbetarnas rum. Kanske för alltid.
Metallarbetarförbundet arrangerar varje år svenskspråkiga rådplägningsdagar där metallare från hela Svenskfinland möts. Under 1980-talet var det den starka tron på ständig tillväxt och ökat välstånd som präglade stämningarna på rådplägningsdagarna. Ekonomiska resurser fanns för ett bra och jämlikt samhälle med utbildning och sjukvård för alla. Vid årets rådplägningsdagar var framtidstron definitivt borta. I stället känner metallarbetarna oberoende av modersmål en stark oro för vad som komma skall. Bilden domineras idag av nedläggningar och samarbetsförhandlingar över hela linjen, vissa ljusglimtar till trots.
Man talar ofta om de svenska rummen i Finland. Nina Wessberg som är svenskspråkig organisationsombudsman vid Metallarbetarförbundet har ställt den berättigade frågan vad som sker när de finlandssvenska industriarbetarnas rum tystnar. Den gamla sociala gemenskapen slås sönder, arbetarnas traditionella fackliga, politiska och andra lokalavdelningar läggs ner, medan krympande skatteintäkter sätter hela det ekonomiska fundament som välfärdssamhället vilar på i gungning.
Sommaren 2012 drabbades Svenskfinland av två verkligt hårda smällar när FNsteel i både Dalsbruk och Koverhar gjorde konkurs och flera hundra arbetstagare över natt blev utan jobb. Bara för en kort tid sedan kom två nya smällar. Ingå kolkraftverk läggs snart ner och åttio får gå. I Jakobstad stänger Componenta sitt gjuteri och likaså åttio blir utan arbete.
I Arbetarbladet, numera nättidningen www.arbetarbladet.fi har två metallarbetare i Svenskfinland nyligen vittnat om hur det känns när konkursen slår till. Familjer måste strama åt ordentligt, butiker stänger och skolor upphör allt medan kommunerna tvingas till allt mer omfattande nedskärningar. Kirsi Nylund var arbetarskyddsfullmäktig vid FNsteel i Koverhar där man tillverkat billets när chockbeskedet om konkursen kom den 12 juli 2012. Exakt 263 arbetstagare var plötsligt utan jobb. Trots att många av dem hittat nytt arbete eller går på sysselsättningskurser är hundra fortfarande arbetslösa. Kirsi Nylund berättade att många uppmanats bli företagare. Problemet är bara det att alla inte har den förmåga som krävs för att komma på en företagsidé. Hon konstaterade också att ingen mera tror att metallindustrin i Koverhar någonsin återuppstår. Inom tvåspråkiga Koverhars metallarbetarfackavdelning nr 100 diskuterar man därför en eventuell nedläggning av verksamheten.
Jarl Karlberg, metallarbetare från Dalsbruk, blev arbetslös samma dag som Kirsi Nylund när FNsteel i Dalsbruk lade ner sin produktion av järntråd. Där blev 170 utan jobb. Spåren förskräcker. Butikerna i Dalsbruk stänger antingen helt eller håller enbart sommaröppet under semestersäsongen, skatteintäkterna minskar drastigt i Kimitoöns kommun och nu undrar många vad som ska ske nästa år. Dalsbruks metallarbetarfackavdelning nr 54 var en gång en en livaktig organisation med sina av partipolitiska orsaker förr rätt så stormiga möten i Folkets hus i Dalsbruk. Risken finns för att också detta svenskspråkiga rum snart tystnar.
Både Kirsi Nylund och Jarl Karlberg kunde peka ut boven i dramat, nämligen globaliseringen och den stenhårda internationella konkurrensen inom stålbranschen. Framförallt Kina har med sina lägre lönekostnader, billigare material och satsningar på specialstål bidragit till att FNsteel slogs ut. När vi i Dalsbruk körde med tung brännolja hade kineserna naturgas, konstaterade Karlberg resignerat.
Inom den finländska Utvecklingscentralen för teknologi och innovationer, Tekes, har en arbetsgrupp med Konechefen Matti Alahuhta i spetsen grunnat på globaliseringen. Slutsatserna är ganska entydiga. Länder som Kina, Indien, Indonesien, Thailand, Vietnam, Malaysia ,Brasilien och Argentina växer så det knakar. Här talar man om en tillväxttakt på mellan fem och tio procent. Dessutom är det inte fråga om några tillfälliga konjunkturfenomen utan om grundläggande globala förskjutningar i världsekonomin som leder till strukturella kriser av den typ som drabbat bland annat Dalsbruk och Koverhar. De industriella arbetsplatser Finland förlorat har med största sannolikhet försvunnit för alltid. Precis som Kirsi Nylund trodde om Koverhar.
Jag hade ifjol möjlighet att bekanta mig med dagens framgångsrika industri i Indonesien där tillväxten är sex procent. Det indonesiska metallarbetarförbundet hade gjort upp ett digert program med flera arbetsplatsbesök. I regionen Bekasi utanför huvudstaden Jakarta finns sju stora industriområden. Här råder ingen brist på vare sig optimism eller framtidstro. Toppmoderna fabriker som bland annat tillverkar bildelar, motorcyklar, vanliga cyklar, kameror och komponenter har i snabb takt vuxit fram. Rena och snygga arbetsplatser där arbetstagarnas kunnande tas till vara av företagen ger konkurrenskraftiga produkter som säljer bra både för export och hemmamarknader. Här upplevs inte fackföreningarna som en besvärlig motpart. Tvärtom har de fackliga verkstadsklubbarna fått ett stort ansvar för att sköta yrkesutbildning, arbetsintroduktion, hälsovård, bespisning och liknande på arbetsplatserna. Detta har i sin tur skapat en vi-anda som ytterligare stimulerar företagsverksamheten och konkurrensförmågan.
