Om finlandssvenskarnas framtid, värderingar och tro
Hur ser finlandssvenskarnas framtid ut? Vilka är våra värderingar och hurudant är vårt förhållande till kyrka och tro? I ljuset av statistiska mätningar och prognoser ser framtiden inte alltför mörk ut. Visserligen förstärks den upp och ned vända ålderspyramiden; de äldre blir allt fler. Men i framtiden föds det fler barn som talar svenska än i dag.
Vad gäller våra värderingar visar det sig att uppgifterna om att aktivitet i föreningsliv, fritidssysselsättningar och en stor vänkrets utmärker finlandssvenskarna. Om det sedan gör oss lyckligare må vara osagt. Vi är inte lika intresserade av frågor som berör politik och arbetsliv som finländarna i stort. Och i religiöst avseende är vi mer passiva. Ett argument för att höra till kyrkan är den språkliga gemenskapen. Benägenheten att skriva ut sig ur kyrkan är kanske därför lika påtaglig som på finskt håll.
Finländarna har en negativ och misstänksam attityd gentemot islam. Vad den bottnar i framgår inte av undersökningarna. Okunskap och misstänksamhet torde vara bidragande orsaker. För detta talar två iakttagelser. Vi har föga förståelse för religiösa ytterlighetsfenomen och religionen upplevs orsaka konflikter.
Tvåspråkiga barnfamiljer ger finlandssvenskheten hopp
Prognosen över den svenskspråkiga befolkningens andel visar att åldersstrukturen för den finlandssvenska befolkningen är ogynnsam. Men ändå inte hopplös.
Antalet pensionärer (+ 65 år) ökar och beräknas år 2035 utgöra en fjärdedel av alla svensktalande. En förklaring är att efterkrigstidens stora ålderskategorier uppnått en hög ålder. Antalet personer i medelålder har på motsvarande sätt minskat med knappt 10 procent till drygt hälften.
Det något oväntade och för återväxten positiva är att barnens andel uppvisar en enprocentig ökning. Vilket kan förklaras av att antalet tvåspråkiga familjer klart ökat.
De tvåspråkiga familjernas andel var enligt uppgifter från 2005 drygt 67 procent. Trenden från slutet av 1900-talet har hållit i sig. Strategin att låta barn i tvåspråkiga familjer gå i svensk skola har också burit frukt. Andelen barn med tvåspråkig bakgrund var vid samma tidpunkt 39 procent av alla barn som registrerats med svenska som modersmål.
Barn i tvåspråkiga hem byter mycket snabbt språk beroende på om de talar med den svenskspråkiga eller den finskspråkiga föräldern. På det här sättet lär sig barnen att snabbt byta mellan det svenska och det finska tankesättet. Att kunna byta tankesätt snabbt ger en flexibilitet som kan vara nyttig också i andra sammanhang än i kommunikation med andra människor. Det här menar Erling Wande som är professor i finska vid Stockholms universitet.
Vänner och fritid gör finlandssvenskarna lyckliga
Finlandssvenskarna är lyckligare, friskare och lever längre än den finskspråkiga befolkningen. Detta har förklarats med olikheter i de båda språkgruppernas sociala relationer - med att finlandssvenskarna har ett större socialt kapital. Det här framgår i boken Det finlandssvenska sociala kapitalet. Fakta och fiktion. Den utkom i fjol, redaktörer för boken är Susan Sundback och Fredrica Nyqvist.
Det finns ett visst fog för påståendet om man ser till vilka värderingar som kännetecknar finlandssvenskarna enligt Barometerundersökningen från 2007. Vänner och hobbyn är viktiga ingredienser i våra liv. Över 70 procent skattar vänner högt medan motsvarande procent för hela befolkningen är drygt 50. Familjen och fritidssysselsättningar får en högre prioritet bland de svenskspråkiga än för alla finländare.
Däremot är frågor som berör politik och arbetsliv inte lika viktiga. I fråga om religionen är finlandssvenskarna mer passiva, men upplever att språket är en sammanlänkande faktor också när det gäller trosfrågor. Vilket kan tolkas som ett stöd för den ställföreträdande religion som utmärker folkkyrkan, dvs majoriteten överlåter åt kyrkan att sköta de andliga tingen.
Stark folkkyrkoprägel i Svenskfinland
I fråga om religionen är finlandssvenskarna mer passiva, men upplever att språket är en sammanlänkande faktor också när det gäller trosfrågor. Vilket kan tolkas som ett stöd för den ställföreträdande religion som utmärker folkkyrkan, dvs majoriteten överlåter åt kyrkan att sköta de andliga tingen. Religionssociologerna brukar tala om "en tillhörighet utan tro".
Av 86,6 procent av finlandssvenskarna som hör till kyrkan uppger hela 73,1 procent sig vara passiva medlemmar. Att väljer att stanna kvar kan bero på att religionen erbjudet ett offentligt sammanhang där minoritetsspråket är skyddat. Undersökningar visar att en språklig minoritet tenderar att hålla fast vid modersmålet i religiösa sammanhang.
Av grafen framgår tydligt att det finns flest kyrkligt aktiva i norra svenska Österbotten, medan kyrkotillhörigheten är svagast i huvudstadsregionen.
Den slutsats man kan dra är att Borgå stift har betydelse också för personer som inte tillhör kyrkan. Och kanske t.o.m. att Borgå stift är ett svenskt andligt rum som skyddar mot förfinskning.
Utträdesboomen inte lika stark på svenskt håll
Tabellen visar utskrivningstrenden i Borgå stift över tid. Även om den procentuella andelen under 2010 är dramatiskt hög, hela 90, 4 procent större än 2009 så är antalet som lämnat kyrkan betydligt färre än i de andra stiften. I Borgå stift var det 3107 personer som skrev ut sig, vilket är 1,2 procent av alla kyrkotillhöriga i stiftets församlingar. Helsingfors stift uppvisade knappt 16000 utträden, eller 3 procent.
I Borgå stift ökade antalet inskrivningar, men inte på långt när i samma utsträckning som utträdena. Antalet inskrivningar har ökat med 8,9 procent i Borgå stift 757 personer)
Statistiken över förrättningarna visar att utträdesboomen inte märkbart påverkat t.ex. dem som väljer kyrklig vigsel. Antalet ingångna äktenskap har minskat med endast 0,5 procent (hela kyrkan 63,1 %, Borgå stift 64,1 %)
Av alla barn döptes 79,3 procent, vilket är en minskning med endast 0,3 procent från 2009.
Misstänksamhet mot islam och Jehovas Vittnen
Graferna från utgången av 2010 visar finländarnas inställning till olika religionssamfund. Någon särskild mätning av finlandssvenskarnas inställning finns inte att tillgå. Men med hänsyn till andra mätningar avviker finlandssvenskarna i religiöst hänseende inte nämnvärt från majoritetsbefolkningen. Därför kan man anta att finlandssvenskarna har likartade synpunkter då det gäller religion och religionssamfund.
Finländarna anser att olika religioner ska respekteras (68 %). Knappt hälften tycker att alla religioner ska ha samma rättigheter (48 %).
Anmärkningsvärt är att vi förhåller oss mest negativt till Jehovas vittnen och islam.
Orsakerna till motståndet mot islam beror på offentlighetsbilden av islam, på en sammankoppling med invandrare, på attityderna mot en rigorös religionsutövning.
Finländarna har svårt att tolerera kraftiga religiösa yttringar (79 %). Det är en orsak till att ytterlighetsfenomen, både inom den kristna kyrkan och andra religioner har svårt vinna terräng
Rent generellt anser finländarna att religioner förorsakar mer konflikter än fred 63 %. Här finns utmaningar för kyrkorna både nationellt och internationellt.
Slutligen kan man av de färska uppgifterna utläsa att förtroendet för den lutherska kyrkan har inte rubbats av skandaler och utskrivningar från kyrkan. De är enskilda fall, kyrkan står för kontinuitet anser också de som inte hör till kyrkan.
Källor: Fjalar Finnäs, Finlandssvenskarna 2009, Susan Sundback, Borgå stift som förvaltare av socialt kapital. Det finlandssvenska sociala kapitalet, fakta och fiktion. 2010. Kjell Herberts, Närvarande kyrka?! Kyrkan och finlandssvenskarna 2007. Seurakuntien väestömuutostietoja 2010. Kimmo Ketola, Uskontotilanteen muutos ja suomalaisten suhtautuminen eri uskontoihin, Religionens återkomst. Magma publikationer 2010.
